Från M*A*S*H till "förklara så en 11-åring förstår"

2021 var Alan Alda, i Sverige kanske mest känd som Hawkeye i tv-serien MASH, gästredaktör på tidningen Science. I förordet skrev han om sin livslånga fascination för naturvetenskap, men också att nyfikenheten fick en törn i elvaårsåldern när han efter att ha tillbringat dagar med att tänka på och betrakta lågan i toppen av ett stearinljus frågade sin lärare:

Vad händer där, vad är en låga?

Svaret var kort:

Det är oxidation.

Ett vetenskapligt korrekt svar. Den vuxne Alda beskriver att läraren missade chansen att se hans fråga, hans fascination för lågan, som en ingång till att lära sig mer, experimentera och förstå.

I förordet till numret av Science berättar Alda att han sedan som vuxen flera gånger återkommit till den här händelsen i klassrummet. Enligt honom är vetenskap lika viktig som att kunna kommunicera vetenskap. Alan Alda avslutar texten i Science med en utmaning till världens forskare:

I’m 11 years old and looking up at you with the wide eyes of curiosity. What is a flame? What’s going on in there? Would you be willing to have a go at writing your own explanation, what will you tell me?

Svar som stänger istället för att bjuda in

Att sätta sig in i sin målgrupps värld och därifrån försöka förklara ett fenomen är ett lika viktigt verktyg för pedagogen som för kommunikatören. Och det är ingen slump att det är ett vanligt tillägg till språkmodeller när vi vill att de genererar ett mer nyanserat och pedagogiskt svar. "Förklara som om jag var X år".

Alan Aldas lärare hade kanske bristande inlevelseförmåga och misslyckades med att sätta dig in i den andres sätt att tänka. Men jag undrar om inte det torra och korrekta svaret snarare berodde på att läraren själv inte förstått, på riktigt, vad eld är?

Med trygghet och kunskap kan man brodera ut och måla upp något, när man inte riktigt bottnar är det lättare att hålla sig till att läsa innantill eller återge andras ord.